ska alldeles strax dra iväg till bussen som ska ta oss till våra pojkar som befinner sig ca 1 mil hemifrån sedan igår eftermiddag. Och jag min stackare har inte sett dem sedan kl 7 igår morse och då sov de ju forfarande sött...fatta vad jag saknar dem för att inte tala om hur mycket mina tuttar saknar Theo för tillfället...det värker (förbannat ont).
Pojkarna å andra sidan saknar nog inte oss över huvud taget, de befinner ju sig hos moster Laila med make och Hugos stora idol Stoffe, och de blir inte alls bortskämda där eller så ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nä det är nog så, man saknar inte de små kalvarna förrän båsen är tomma! ;) Så känner iaf jag det när Antonia sover hos mormor och mofar. Innan kan jag knappt vänta på att få lite tid för mig själv men sen kommer längtan smygande. Samtidigt så är det ju skönt att få lite egentid och speciellt när man vet att de har det så bra.
SvaraRaderaUsch ja det är inte helt skönt när brösten spänner sådär, för att jag skulle överhuvudtaget kunna sluta amma Antonia så fick mamma och pappa ta henne till Öland över en hel påskhelg fyra dagar... det kändes både i hjärtat och i brösten kan jag säga... men det funkade ialla fall. Men fy brösten va sprängfyllda! Synd att man inte har en sån hylla nu längre... det var lite läckert med en klivich! ;)
Kramar till Dig kära vän!
Kolla på Terro-tristen hos mig! Så söööt! Moster Lailas älskling!
SvaraRadera